Cavagnaro

Milton Cavagnaro (1913-1993) började sin karriär som industridesigner. Han undervisade vid California School of Fine Arts och San Jose State College och tillbringade mycket av sin fritid med att experimentera med trä, fascinerad av dess texturer och ytor. Med en fickkniv och en fil började han arbeta med trä, och kombinerade det med metall för att skapa smycken. Hans första försök var primitiva figurer som liknade nordamerikanska former. År 1949 flyttade Cavagnaro och hans familj till Mill Valley, Kalifornien. Han fortsatte att undervisa tills han etablerade sig som guldsmed och upptäckte att han kunde försörja sig på sitt hantverk; "Arts and Architecture" publicerade en artikel om honom, han hade en separatutställning på Legion of Honor i San Francisco, en utställning i Texas och vann ett "Good Design Award" från Museum of Modern Art i New York för ett par salt- och pepparkar i trä och rostfritt stål. Hans arbete är utmärkande för sin skickliga användning av silver i kombination med naturliga material som trä, ben eller snäckskal. Cavagnaro använde trä på samma sätt som många juvelerare använder stenar; ebenholts, på grund av sin täta ådring, kontrasterar vackert mot silver. Han använde också svart valnöt och vermilionträ. Trä är ibland det dominerande elementet; metallen (aluminium, mässing eller silver) fungerar som en accent eller infällning. I andra fall gör silvret och träet lika starka uttryck. Han använde ben på ett liknande sätt som trä, även om det hade en helt annan form och textur. Cavagnaro gjorde endast unika föremål och gjöt inte metall eller satte stenar. Han gjorde få ringar och armband. Mycket av hans arbete krävde infällningar och Cavagnaro uppfann sina egna tekniker och material; han utvecklade ett emaljalternativ som härdar till en svart matt yta utan värme. - Med tillstånd från boken "Form & Function - American Modernist Jewelry, 1940-1970" av Marbeth Schon för Schiffer Publishing